Tre kriterier för en hållbar framtid

Vi lever i en tid av stora tekniska möjligheter, men också av växande ekologiska och sociala motsättningar. Klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, utarmade jordar, överutnyttjade hav, växande resursförbrukning och ekonomiska klyftor visar att dagens samhällsmodell har svårt att förena fortsatt utveckling med planetens långsiktiga bärkraft. Samtidigt är miljöproblemen inte bara resultatet av enskilda produkter, utsläpp eller konsumtionsval. De är också en följd av hur hela vårt ekonomiska system är organiserat – kring ständig tillväxt, ökad produktion och ett resursuttag som ofta behandlar naturens gränser som om de inte existerade.

I föreläsningen Tre kriterier för en hållbar framtid presenterar Enrique Lescure Earth Organisation for Sustainabilitys samhällsdesign: ett förslag till hur en framtida civilisation skulle kunna organiseras för att förena ekologisk balans, teknisk utveckling och social trygghet. Utgångspunkten är att hållbarhet inte bara kan vara en ambition eller en samling goda föresatser. Den måste kunna definieras, mätas och byggas in i samhällets grundläggande strukturer.

EOS sammanfattar därför hållbarhet genom tre övergripande kriterier.

Det första kriteriet är att mänskligheten inte får använda mer energi, mark och resurser än jorden långsiktigt kan återskapa. Det innebär att den globala ekonomin behöver förhålla sig till ett ekologiskt budgettak. Precis som ett hushåll inte kan använda mer pengar än det har tillgång till utan att skuldsätta sig, kan mänskligheten inte fortsätta förbruka naturresurser snabbare än biosfären hinner förnya dem utan att bygga upp en ekologisk skuld.

Det andra kriteriet är att produktionen måste organiseras enligt cirkulära och resurseffektiva principer. Produkter behöver utformas för att hålla länge, repareras, uppgraderas, återanvändas och till sist återvinnas. Målet är att skapa största möjliga nytta med minsta möjliga uttag av nya resurser, samtidigt som avfall och miljöskador minimeras.

Det tredje kriteriet är socialt: alla människor måste garanteras tillgång till livets grundläggande behov, såsom mat, rent vatten, bostad, kläder, vård och trygghet. Ett samhälle kan inte vara långsiktigt hållbart om ekologiska begränsningar leder till att stora delar av mänskligheten lämnas i fattigdom och otrygghet. Därför måste miljömässig och social hållbarhet behandlas som delar av samma helhet.

Föreläsningen presenterar även EOS förslag till ett energiberäkningssystem, där ekonomins storlek och resursflöden inte i första hand mäts i pengar, utan i fysisk energi och faktisk resursåtgång. Genom kontinuerliga energikartläggningar skulle samhället kunna beräkna vilka resurser som finns tillgängliga inom jordens ekologiska budget, hur mycket energi olika produktionskedjor kräver och vad det kostar att reparera eller kompensera för miljöpåverkan. Dessa beräkningar skulle kunna ligga till grund för så kallade energienheter: ett informations- och fördelningssystem som gör det möjligt att planera produktion och konsumtion utan att överskrida planetens gränser.

Föreläsningen är en inbjudan att tänka bortom dagens invanda motsättning mellan ekonomisk utveckling och miljöhänsyn. Hur skulle vi utforma samhället om vi började med att fråga vad människor faktiskt behöver, vad jorden långsiktigt kan bära och hur våra tekniska möjligheter bäst kan användas för att förena dessa två verkligheter?